|
Hur yttrar sig paniksyndrom?
Människor talar ofta om panikångest. Då vet man dock inte säkert om de menar panikattacker eller paniksyndrom. Det kan därför vara bra att skilja ut vad dessa begrepp innebär. Avgörande för dem som får paniksyndrom är att det drabbas av panikattacker utan att de utvecklas vidare till ett paniksyndrom och en del patienter med paniksyndrom får mycket sällan panikattacker. Ungefär hälften av dem med paniksyndrom får också så småningom den typ av fobier som kallas agorafobi. Nedan definieras innebörden av panikattacker och paniksyndrom.
Panikattack
Vid panikattacker drabbas man plötsligt av en rad obehagliga ångestsymptom. Utan att det finns en förklaring till att de uppstår just vid den tidpunkten. Symptomen brukar tillta snabbt, och når maximum inom 10 minuter, oftast ännu snabbare (se figur). Dessutom brukar tillståndet uppstå oväntat, dvs det är svårt att förstå varför attacken kommer just då den kommer. Även om man en tid kan känt sig allmänt ur balans, blir själva ögonblicket när attacken utlöses en obehaglig och oförutsägbar överraskning. Ofta förebådas attacken av diffust obehag som kan pågå under några minuter upp till en timme, men sedan kommer en punkt då det hela "bär iväg". Ångestsymptomen stegras mycket snabbt och den fullt utvecklade attacken är ett faktum. Under panikattacken får man ofta känslan att situationen är outhärdlig. Man måste fly, söka hjälp eller på annat sätt komma ut situationen. De obehagliga symtomen från kroppens olika delar och sinnesorgan kan variera från person till person, men hos dem som får återkommande attacker brukar ungefär samma kombination av yttringar ingå i de fullt utvecklade attackerna. "Partiella" attacker, där kanske bara 1-2 symtom ingår, kan också förekomma. Sådana attacker har ofta ett framträdande kroppsligt symptom, tex hjärtklappning eller yrsel, men de behöver inte vara så tydligt kopplade till rädsla. Den som även har erfarenhet av fullt utvecklade panikattacker har ofta ändå lätt att känna igen släktskapet mellan dessa och de partiella attackerna.
Paniksyndrom
Den som fått ytterligare en attack blir helt naturligt rädd för att denna obehagliga upplevelse skall återkomma. Då börjar paniksyndromet utvecklas. Olika personer reagerar på olika sätt, men vissa mönster brukar kunna ses. Läs mera här vad som skiljer en panikattack från paniksyndrom
Typiska symtom under panikattacker
[Hjärtklappning: hjärtat slår stark och/eller snabbt
[ Tryck över bröstkorgen eller smärta i hjärttrakten.
[ Lufthunger: känsla av att luften inte räcker till, att man måste andas extra mycket eller öppna fönster.
[ Räddsla för att man håller på att kvävas, känsla att någon täpper till i halsen eller sitter åt runt om strupen så att man inte kan andas ordentligt.
[ Yrsel, svindel, ostadighetskänsla, känsla att man håller på att svimma, upplevelse att underlaget ger vika.
[ Domningar, stickningar, krypningar tex i ansiktet armar eller händer.
[ Svettningar tex i pannan eller handflator.
[ Darrningar, skakningar tex i händer eller knän.
[ "Förstelning", man tappar kraften i musklerna, känsla att benen "viker sig"
[ Muntrorhet, svårt att svälja.
[ Frysningar/värmevallningar, rysningar "ståpäls" d v s håren reser sig, att man känner sig kall eller varm om varannat.
[ Illamående, obehag eller tomhetskänsla i magen, diareattacker
[ Deprealisation eller depersonalisation: overklighetskänsla, man känner sig på ett otäckt sätt avskärmad från omgivningen eller får svårt att känna igen sig själv eller delar av sig själv.
[ Rädsla för att tappa kontrollen; man kommer att göra något obehärskat, rädsla för att förlora förståndet.
[ Dödsångest: rädsla för att man håller på att dö (tros att man kanske vet från tidigare attacker att man alltid överlever)
Myter om panikångest
Det finns en rad föreställningar om panikattacker och vad som kan hända vid och efter en attack. De flesta är felaktiga. Eftersom känslan under en attack är så fruktansvärd så drar man ofta bristfälliga och dömande slutsatser om dess konsekvenser - om och om igen. Så här avdramatiserar Per Carlbring de vanligaste panikmyterna.
"Tänk om hjärtat går sönder"
Panikattackupplevelsen kan skilja sig ganska markant från de klassiska hjärtinfarktsignalerna. Huvudsymtomet vid hjärtinfarkt är en stark, tryckande eller krampartad smära i bröstet som inte försvinner. Smärtan strålar ofta ut i vänster arm, men kan även gå ut i höger arm, händerna, underkäken, magen och ryggen. Man kan känna sig andfådd, kallsvettig eller ha oregelbundna hjärtslag. Symtomen vid hjärtproblem är ofta sammankopplade med ansträngning. Det betyder att ju hårdare du anstränger dig desto värre blir symtomen och att symtomen kan lindras något vid vila. Det skiljer sig mycket från de symtom som upplevs vid panikattacker, vilka ofta uppkommer i vila. Paniksymtom kan även uppkomma under ansträngning, eller förvärras när man motionerar, men de skiljer sig från de typiska symtom som uppkommer vid hjärtproblem eftersom de uppträder lika ofta i vila. Hjärtsjukdommar producerar alltid stora elektriska förändringar i hjärtat som kan registreras med hjälp av elektrokardiogram, EKG. När man har en panikattack är den enda förändringen som sker en liten ökning av antalet hjärtslag. Har man gjort en EKG-undersökning och dessutom tagit blodprover och läkaren har sagt att man är utom fara så bör man kunna lite på det.
"Jag håller på att bli galen"
Det är inte heller ovanligt att det känns som om man håller på att tappa kontrollen eller bli galen. Men det är skillnad mellan en känsla och hur det verkligen förhåller sig. Vad menar man egentligen med "att blir galen"? Ofta är det jobbigt att tänka på det, vilket gör att man bara har en vag föreställning om det man ser som en katastrof. Men det kan hjälpa att faktiskt definiera vad man fruktar. Ibland kan man ha en inre bild av att man gör något ovanligt eller skämmer ut sig. Inom psykiatrin finns de personer som uppträder på ett väldigt avvikande sätt. Några skulle kanske kalla dem för galna. Det är oftast personer som har någon form av psykos. En psykotisk person saknar ofta sjukdomsinsikt, det vill säga att hon eller han inte själv upplever sig som sjuk. När man fruktar att man håller på att bli galen kan man fråga sig själv om man hör röster som ingen annan hör, om man tror att man kan påverka andras tankar eller att ens egna tankar blir påverkade och styrda av någon annan, och om man har upplevelser och tankar på att vara förföljd. Om man inte känner så är man troligtvis varken psykotisk eller "galen". En annan psykotisk störning man kan vara rädd för är schizofreni, som är en form av psykos. Schizofreni karaktäriseras av att man uppfattar verkligheten på ett annat sätt än andra, man kan blir inåtvänd, få osammanhängande tankar och tal samt i vissa fall hallucinationer. Det är viktigt att veta att schizofreni inte kan utlösas genom en panikattack.
"Jag tappar kontrollen"
Många tror att de ska bli handlingsförlamade under en panikattack. Det kan också vara tvärtom, man tror att man kommer att springa runt och skrika fula ord eller i värsta fall mörda någon. Det sker inte. Det finns inte en enda rapport om någon människa som blivit vild av en panikattack. Även om man får overklighetskänslor och känner sig konstig så kan man tänka i det närmaste helt normalt. Tänk också på hur många gånger du haft en panikattack och ingen omkring dig har haft en aning om det. Du tappar inte kollen.
"Jag kommer att kräkas och svimma"
Det kan kännas som om man är på väg att kräkas eller svimma vid en panikattack. Det händer däremot väldigt sällan. Man kan känna sig illamående innan och under en panikattack, men det är en följd av att kroppens kamp/flykt-system har dragit i gång vilket mycket sällan resulterar i att man kräks. Vid en panikattack höjs dessutom blodtrycket, vilket gör det nästan omöjligt att svimma.
"Den tar aldrig slut"
När man är mitt uppe i en panikattack känns det ibland som om den aldrig kommer att sluta. Skräcken för att fastna i en attack är hemsk. Men det kan inte ske. Ingen människa har någonsin fastnat i en panikattack. Kamp/flykt-beteendet håller aldrig i sig speciellt länge, det ser det parasympatiska nervsystemet till. Det kan dock kännas som om attacken aldrig ska ta slut då den är som värst.
Vad är panikångest
Tänk dig att isen knakar oroväckande under en vinterprommenad på sjön. Eller att du sitter och kör bil och för en sekund upplever att du av höstens första halka håller på att förlora kontrollen över bilen och är på väg ned i diket. Den där känslan drabbar oss alla då och då. Panik lamslår oss i stunder av fara eller då vi känner oss hotade på något sätt. Känslan är obehaglig, men en naturlig reaktion på det som händer. En panikattack är annat. Den slår till utan förvarning vid situationer som egentligen inte alls är kopplade till något farligt. Och den slår till snabbt med en stark känsla av rädsla eller obehag. Kroppen reagerar med hjärtklappning och yrsel tunnelseende och en känsla av att tappa kontrollen. Från noll till full panik på bara ett par minuter eller några sekunder och utan synbar orsak - det är inte konstigt att en panikattack upplevs som både oberäknelig och skrämmande. Det händer saker i kroppen som inte har någon synbar logisk förklaring. Man frågar sig när kommer nästa attack? Och vad kommer hända då? Är det här slutet? För en del är ett bultande hjärta det första symtomet på en attack, men inte för alla. Men ett hjärta slår hårt och nästan gör ont i bröstet kan utan problem föra tankarna till en hjärtinfarkt eller en hjärtattack. Man kan känna sig fast övertygad om att man håller på att dö. Livrädd. För många som känner just så här kan det sluta i ambulans till akuten.
Undersökningar görs och prover tas. Ingenting. Inget fel på hjärtat. I värsta fall en stressad och oförstående läkare som avfärdar det man berättar med att "det du kände var ingenting, sluta oroa dig och åk hem". Men man vet ju vad man kände, man trodde att man skulle dö. Besöket på akuten kan bli en så pass negativ upplevelse att det startar en spiral som bara leder till fler attacker, tvivel och i värsta fall isolering. Man vänder sig till andra läkare för att höra om det har en annan uppfattning än akutläkaren. Ju fler prover som görs, destomer övertygad blir man om att något verkligen är fel. De hittar ingenting och ändå kände man ju det man kände. Man blir observant, nästan för observant, på kropsliga symtom. Om man verkligen i att vara varse det som händer i kroppen. Men om man inte har problem med hjärtat så leder det bara till oro och stress. Man börjar kanske undvika situationer där man tror att symtomen ska uppstå. Räddslan ta över. känner man så här så är man dock inte ensam. En betydande andel av de patienter som söker akut hjälp för bröstsmärtor uppskattas lida av just panikångest. En panikattack kan också karaktäriseras av en stark räddsla för att bli tokig. Skräck för att tappa kontrollen. Yrsel, illamående, dimsyn och overklighetskänslor. Det kan kännas som att förlora kontakten med marken. Som om hjärnan är överhettad och håller på att koka över. Inte undra på att man tror att man är på gränsen till sammanbrott. Men upplever man sin panikattack på det här viset är det inte alls säkert att man söker akut hjälp. Bara tanken på att hamna på psykakuten med en härdsmälta i huvudet kan kännas outhärdligt.
Från boken "Jag är inte galen av Anna Lithander" |