Vad är panikångest

Tänk dig att isen knakar oroväckande under en vinterprommenad på sjön. Eller att du sitter och kör bil och för en sekund upplever att du av höstens första halka håller på att förlora kontrollen över bilen och är på väg ned i diket. Den där känslan drabbar oss alla då och då. Panik lamslår oss i stunder av fara eller då vi känner oss hotade på något sätt. Känslan är obehaglig, men en naturlig reaktion på det som händer. En panikattack är annat. Den slår till utan förvarning vid situationer som egentligen inte alls är kopplade till något farligt. Och den slår till snabbt med en stark känsla av rädsla eller obehag. Kroppen reagerar med hjärtklappning och yrsel tunnelseende och en känsla av att tappa kontrollen. Från noll till full panik på bara ett par minuter eller några sekunder och utan synbar orsak - det är inte konstigt att en panikattack upplevs som både oberäknelig och skrämmande. Det händer saker i kroppen som inte har någon synbar logisk förklaring. Man frågar sig när kommer nästa attack? Och vad kommer hända då? Är det här slutet? För en del är ett bultande hjärta det första symtomet på en attack, men inte för alla. Men ett hjärta slår hårt och nästan gör ont i bröstet kan utan problem föra tankarna till en hjärtinfarkt eller en hjärtattack. Man kan  känna sig fast övertygad om att man håller på att dö. Livrädd. För många som känner just så här kan det sluta i ambulans till akuten.

Undersökningar görs och prover tas. Ingenting. Inget fel på hjärtat. I värsta fall en stressad och oförstående läkare som avfärdar det man berättar med att "det du kände var ingenting, sluta oroa dig och åk hem". Men man vet ju vad man kände, man trodde att man skulle dö. Besöket på akuten kan bli en så pass negativ upplevelse att det startar en spiral som bara leder till fler attacker, tvivel och i värsta fall isolering. Man vänder sig till andra läkare för att höra om det har en annan uppfattning än akutläkaren. Ju fler prover som görs, destomer övertygad blir man om att något verkligen är fel. De hittar ingenting och ändå kände man ju det man kände. Man blir observant, nästan för observant, på kropsliga symtom. Om man verkligen i att vara varse det som händer i kroppen. Men om man inte har problem med hjärtat så leder det bara till oro och stress. Man börjar kanske undvika situationer där man tror att symtomen ska uppstå. Räddslan ta över. känner man så här så är man dock inte ensam. En betydande andel av de patienter som söker akut hjälp för bröstsmärtor uppskattas lida av just panikångest. En panikattack kan också karaktäriseras av en stark räddsla för att bli tokig. Skräck för att tappa kontrollen. Yrsel, illamående, dimsyn och overklighetskänslor. Det kan kännas som att förlora kontakten med marken. Som om hjärnan är överhettad och håller på att koka över. Inte undra på att man tror att man är på gränsen till sammanbrott. Men upplever man sin panikattack på det här viset är det inte alls säkert att man söker akut hjälp. Bara tanken på att hamna på psykakuten med en härdsmälta i huvudet kan kännas outhärdligt.

Från boken "Jag är inte galen av Anna Lithander"